Thinking out load

Det var ett tagsedan jag var aktiv här, det kanske är dags igen...
Den 10 september förra året (2014) fick jag min högra axel ur led med hjälp av en italienska när jag var nere och representerade Sverige i Flaggfotbolls VM. Jag han spela 1½ halv match, vilket jag är tacksam för innan olyckan var framme. Nu nästan ett år senare har min bitterhet nästan släppt i takt med att min postdramatiska frusna skuldra har släppt, nästan helt - fantastiskt. I och med detta bestämde jag mig för att börja spela vanlig fotboll igen, det var ju bara tio årsedan sist jag spelade, vad är det värsta som kan hända?!
Jag har nu utöver am. fotbollen, gymandet och slentriantennisspeladet börjat spela vanlig fotboll (rundboll, fjollboll osv. smeknamnen är många). Min fråga till mig själv är då; Varför började jag inte tidigare?! Det är ju hur kul som helst! Bortsett från att jag känner mig gammal och skröpplig... I tisdags hade jag min debut med Axvalls IF, som back. Nog för att jag bokstavligen har spelat överallt, varje position under mina tidigare år, men back! Jisses vad spännande, jag hade aningen svårt att hålla mig till halva planen då jag är inskolad yttermitt - slitvarg. Men för min del gick det bra, dock förlorade vi med 2-3, men man kan ju inte alltid vinna... eller?!
Idag, 2 dagar efter matchen så vill jag bada i liniment! Min högra ljumske och benhinna hatar mig, däremot har mina knän börjat att förlåt mig - fantastiskt! Inte nog med att jag kände mig gammal sedan tidigare... nu kände jag mig riktigt gammal, och då är jag endast 25 vintrar ung! (VARNING! Det är endast äldre som skriver XX årstid och Ung efteråt!) God damnit!
Oavsett hur gammal jag är så sitter jag nu här med min Chromebook i knät samtidigt som Linnexet (liniment) bränner hål på min högra ljumske - Känslan som uppstår när man sakta men säkert inser att man kanske tog liniment liiiite för högt upp på ljumsken är inte att leka med!
Oh well... det kunde ha varit värre!

Puss och hej, leverpastej