Jag minns när jag var liten och det var vinter ute. Var det en söndag och snö ute, alt. is på sjöarna så var det bara att räkna med att det blev en dag ute i det vilda, antingen över is eller i skogen på skidor, alt. på pappas rygg. Varje söndag så var det dags att packa ryggsäckarna och kränga på sig varma, osmidiga kläder och en aning osmidiga kängor. För detta är på den tiden när längdskidornas kängor var tre-håls-kängor och långfärdsskridskorna hade snörning och inte "klick-in". Denna söndagen så bar det iväg ut till någon bortglömd sjö för stadsmänniskor eller som naturfolket så fint säger, sjön är gömd för de ovetande. Vi åkte iväg tillsammans med farbror och hans familj, detta var på den tiden alla barnen följde med. Vi stannade inte så långt ifrån sjön där vi snörde på oss allt och skämtade om hur Roger (farbror) inte skulle gå igenom isen denna gången. Fun fact: Roger hade en ovana med att kolla isens tjocklek med sig själv istället för att använda en ispik som vi andra hedningar använder.
Den "vanliga" turen på vilken is vi nu är på, brukar vara att vi åker ½-1 varv runt sjön, och ungefär halvvägs så stannar vi för att grilla korv och de vuxna fyllde på sin kaffedepå. Ganska fridfullt ändå.
Ungefär halvvägs av rutten så brukade jag tröttna på att åka så jag och pappa hade någon osagd deal så vi brukade hålla i var sin ände av ispiken, oftast han längst fram och jag bakom, också åkte vi någon slags synkroniserad långfärdsskridsko åkning.
Under fikapausen så gjorde barnen en mindre hockeyrink och vi spelade hockey med klubborna som kusinerna hade med sig. Mellan kusinen hade även passat på att åka hela turen med hockeyrör, han måste ha varit galen. Jag minns även att jag tyckte att det var väldigt kul att spela hockey på långfärdsskridskor, jag måste erkänna att jag var rätt så skillad på det också.
Jag tror att det är tillfällen som dessa som har lagt grunden till varför jag är så förtjust i snö. Varje gång det snöar och jag är hemma så står jag och hoppar i soffan och är nästan oförskämt glad över att det snöar.
Det är dagar som dessa som jag saknar den tiden.
Men i februari, om det fortfarande ligger snö i billingebacken, då jäklar ska det åkas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar