Imorgon är det Söndag

Replay of 091218 - Ett riktigt inlägg

Så trött! Min gårdag bestod av att luncha med pappa, köpa ett flak med öl, försöka hitta en ny kalender som man förhoppningsvis kunde bli nästan lika nöjd med som jag är med min förra. Sist men inte minst; jogga.

Jag kan väl säga så mycket som så här, jag hatar att springa ut och jogga. Det måste nog vara bland det värsta som finns, man får bara ont i knäna (efter ett tag) och får man inte ont i knäna så är det bara allmänt jobbigt hur man än gör. Det enda positiva med att gå ut och jogga är att man får bättre uthållighet, förhoppningsvis iaf.
Men som tur var så är min bror hemma så jag lyckas med att få med honom på en runda rätt som det är. Annars hade det vart så in i helvete tråkigt att dra ut. Första gången jag och bror drog ut på en runda så trodde jag att jag skulle dö, det gick undan om man jämför med när jag är ute själv och försöker vara hurtig. Jag joggar så sakta när jag är själv att jag inte vågar mig ut förens det är mörkt ute. Vilken tur att det är vinter så att inga ser mig, inga man känner i alla fall så slipper man skämmas fullt så mycket.
Tillbaka till gårdagens runda, sakta! Jag kunde verkligen inte jogga igår, så fort jag kom över bron så var det som om min vänstra vad gick ut i strejk eller något liknande. Känslan av att ligga precis på gränsen till att få kram i ena vaden ärr absolut inte alls härligt vill jag lova! Men jag joggade hela vägen. Men så fort vi kom hem så fick det bli till att stretcha vaden och sen så fick far min massera den som en dåre bara för att det skulle släppa. Illa! Med andra ord.

Lite senare på kvällen efter maten så tog bror och jag fram våra datorer och satte oss för att spela och dricka lite gott. Men eftersom att bror inte är en riktigt man än så satt han och drack cider medan lilla jag satt och drack öl. Det måste vara någon slags bieffekt från rugbyn. All jävla rugbyöl som man inte kan mer än att älska och nästan ibland avguda. Tänk er själva efter en hård med go match att komma in i omklädningsrummet och kranka upp en kall öl. Får rysningar i kroppen av att bara föreställa mig det hela.
Som om det inte var nog med att bror satt och drack cider så höll min mobil på att varna för lågt batteri, men lat som jag ibland (väldigt ofta) kan vara så orkade jag inte gå ner för trapporna bara för att hämta den satans laddaren. Det hela blev ju inte bättre av att Augustsson höll på att tjata om att jag skulle hämta honom på Öxnereds station, men eftersom att jag satt å kranka öl så kunde jag inte precis köra. (På tala om köra, igår 091218 så hade jag haft mitt körkort i 2 år, vilket betyder att idag är min prövotid slut.)
Men snäll som jag är så cyklade jag och mötte honom, samt traskade hem tillsammans med honom.

The Replacements måste ju bara vara en av de bästa filmerna som har gjorts. Man kan verkligen kolla på den i vilket tillstånd man än befinner sig i. Fast det är klart, det är ju en fördel om man gillar filmen också...
Efter mycket snarkande från Augustssons sida och försök till att sova/film kikande så började jag sms:a lite halvhjärtat med Peter som hade vart ute och festat vilket resulterade i att jag följde Augustsson ner till stan där jag sen vek av hem till Peter som självklart hade somnat. Vilket svin! Så det var bara att traska hemåt igen i kylan. Det var så kallt att jag tillslut inte kände av kylan förens jag kom in i värmen igen då jag började få tillbaka känseln i benen igen, och då kände jag verkligen av kylan. Usch och fy!
Men det var inte helt fy skam med en promenad, jag stensomna när jag kom hem, efter några timmar. Satt uppe och prata med Citron på msn samtidigt som jag whoopade honom i UNO på fejjan.

091219 - Boring shit

Vaknade runt 12 -tiden av att mor och far pratade om fars långfärdsskriskor och om dom passade osv. Men efter endast 6h sömn så vill man sova mer, men innan jag somnade om så drog jag iväg ett sms till Peter och påpekade lite halvt att han inte var allt för schysst igår. Sen så var det som om någon slog mig med en klubba i huvudet för då somnade jag som en stock och vaknade lite senare av att jag får sms... från Peter som ber om ursäkt. Vilket kanske var lite sött, men ändå!

Jag kan nog säga att det var dagens höjdpunkt, men dagen är inte slut än. Man ska inte ropa "Hej" förens man är över bäcken som ett fint gammalt ordspråk säger. Jag har visst lovat Augustsson att jag ska kika förbi och lämna hans plånbok samt handskar... Men man kan ju börja undra när Rune (bilen) kommer tillbaka. Bror tog Rune till Herrljunga bara för att hämta upp Linda. Men jag har en känsla av att det var ett tag sen han for.