13 dec. 2009

what a man what a mighty good man

Igår kom den dagen som jag så länge längtat efter! Lördagen som jag skulle träffa Peter (igen och bortsett från träningarna). När man har något att se fram till hela dagen så blir det en hel del väntan, eller den död tid som annars inte är något jobbig förvandlas och känslan blir till att det är sjukt långt kvar tills det roliga händer.

Ungefär så var det igår för mig. Men som tur var så fick det bli till att sova ett bra tag för att sedan vänta på att min bror hade tränat klart så att vi kunde sätta ihop pepparkakshuset, vilket jag inte alls var på humör för att göra. Men det gick ganska bra för att vara första gången som vi sätter ihop ett pepparkakshus, vad vi kan minnas iaf. Även om ja vet att mor gjorde något försök till pepparkakshus när vi var små.
Men efter lite om och men samt lite "aj" ropande då smält socker är farligt varmt så kan jag säga att det blev ganska fint. Även om bror min inte hjälpte till speciellt mycket.

Men när huset var klart så var det ju bara till att vänta, vänta på att klockan skulle bli tillräckligt mycket för att jag skulle traska hem till Peter! Make time go faster!
Men även väntan har sina små fördelar som t.ex. jag hittade ett spel på min mobil som jag inte spelat förut (min mobil har tre olika menyer) vilket var aningen kul, lite svårt men jag hade ju som sagt tid att döda.

När det väl blev dags att traska ner till stan så slog det mig halvvägs att det var jävligt kallt ute och att det blåser rakt igenom lovika vantar! Osis
Självklart så går jag upp i fel trappuppgång, dvs dörren innan och eftersom att jag bara varit hos Peter en gång innan och det var på fyllan så var jag bom säker på att jag var i rätt trapphus, dumt av mig att inte kika på tavlan precis innanför dörren där alla namn står. Så efter att jag traskat högst upp så blev det bara till att vända och kämpa mig ner igen för att gå in i nästa trapphus och denna gången så kollade jag så att jag hade kommit rätt. Man lär sig av sina misstag.

Så fort jag kliver innanför dörren så fick det bli till att bli "mobbad" för att jag är kort och har små fötter, den med att jag har små fötter är ny.
Efter påpekandet så fick jag äran att välja film, vilket var lättare sagt än gjort, det kanske var därför som jag fick äran? Efter mycket kikande så fick det bli till att se på En Vampyrs Bekännelser som jag inte sett klart på eftersom när jag kikade på den på tv så var jag ensamhemma och det var mörkt och ruskväder och det var ett bra tag sen det var, så jag vågade inte kolla klart på den.
Vilket jag även blev "mobbad" för. Nejdå jag kände mig inte alls som ett mobboffer.
En vampyrs bekännelser är sjukt bra i vilket fall.
Efter den filmen så blev det till att kika på Hipp Hipp! Så sjukt underbar humor! Bara ligga i soffan och garva tills man inte får någon luft längre!
Och efter Hipp Hipp! så blev det till att kika på Sin City, märklig film det där. Funderar fortfarande lite scenerna med hunden som gillar att äta människokött.

När Sin City var klar så låg det två trötta rugbyspelare i en smal soffa när den ena får för sig att putta ut den andra ur soffan för att sedan kittla henne när hon väl kravlat sig upp i soffan tills hon ligger på golvet igen och kippar efter luft.
Tur att jag fick lite, men ack så go massage efteråt!
Jag fick även skjuts hem runt 02-03 tiden.

Hoppas att vi ses snart igen utöver onsdagar och fredagar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar