… like toy soldiers we fall apart.
Idag kom mor hem efter sin tur upp i landet, jag har inte den blekaste aning om vart hon har varit. Så bland det första hon gjorde vara att fråga om vi (bror och jag) var hungriga och sen så slängde hon i hop lite pannkakor för att sedan påpeka (väldigt kraftigt) att bror inte kunde gå runt i sin pyjamas vid 13.30 på dagen! Goda pannkakor i alla fall.
Efter den lilla ”ut skällningen” så fick det bli till att fnissa lite inombords för att sen gå och lägga sig i sängen och kolla på (tro det eller ej) Pokémon! x) Så jäkla bra ändå. Blev lite fascinerad av hur man som tittare kan orka sitta och lyssna på en konversation mellan två pokémon. Dom säger ju bara sina namn med olika betoningar, nickar och lite olika ansiktsuttryck. Och det sitter man frivilligt och kollar på! Frågan är ju också, hur man ens kommer på att en dialog ska bestå av respektive pokémons namn. Personen/personerna som kom på det kan inte ha haft allt förmycket fantasi, eller så var det precis tvärtom, för det är ju ganska smart när man tänker efter.
Funderar även på om man har sett på en serie lite väl mycket om man börjar irritera sig på karaktärerna som är med? Tror nästan att jag borde sluta kolla på Pokémon för mitt eget bästa, men samtidigt så måste jag ju veta hur det slutar! Eller så slutar jag bara kolla på det när de nya pokémonen börjar komma i serien. Det ska ju vara de 150-151 (beror på hur man räknar) original pokémonen! Snacka om att nörda sig. Jag erkänner!
Efter en massa kollande så kom mor in och sa: If you move your body, your mind will move to. Sen så gick hon ut ur rummet och stängde dörren efter sig, helt otroligt. Både att hon sa en hel mening på engelska rätt och att hon stängde dörren efter sig. (Total diss)
Sen när tiden närmade sig så fick det bli till att ta sitt pick och pack och cykla in till stan' för att spela innebandy på Fregatten med Joel, Erik o.c. Himmla trevligt! Jag gjorde några riktigt snygga mål, trotts det att klubb bladet var vänt åt fel håll. Dock så vrickade Joel foten, tur att en annan är så väl förberedd, hade med mig en bauerbinda så det fick bli till att linda foten. Efter en liten paus så hoppade Joel upp och skulle prångt spela mer. Galning, men det gick ju bra ändå.
Dock så var det låst till Damernas omklädnings rum så det fick bli till att cykla hem till Plattfisken för att låna duschen för att sedan kunna umgås som ”normalt” folk xD haha.. Vi två normala? Nesch inte en hjalmar att vi är det.
Skulle gissa på att vi försökte oss på lite deep shit prat också, men tror inte att det gick speciellt bra för oss med den saken, som vanligt med andra ord. Men en sak som slog mig när jag stod i duschen var att vi har en ny hobby gemensamt, nämligen att Fiska! Vi må kanske inte alltid vara allt för nöjd med det som fastnar på kroken, men men... That's between Plattfisken and me. Himla smarta saker man kommer på när man duschar.
Det fick bli lite filmtittande, I could never be your woman, sjukt roligt film som man blir glad av. Sen så blev det Deep Blue Sea eller vad den heter. Den handlar om ett forskar team som försöker komma på ett botmedel mot Alhziemers, men självklart så går allt åt helvete då hajarna har hjärnor lika stora som V8 motorer och är förbannat smarta!
Gillar man inte hajar innan filmen så kolla Inte på den! Och gillar man hajar innan filmen så gör man det nog inte efter att man har sett den.
Efter cirka 2/3 av filmen så kom bror och hämtade mig, efter lite vägbeskrivning och sökande. Så då vart det att fara hem och träffa mors släktingar d.v.s vars ungar blir mina och Davids (något) menningar, släkt i alla fall. Verkligen hur intressant som helst! Eller inte...
Men en film som man bara måste se är City of Angels. Den är så fin! Meg Ryan och Nickolas Cage i huvudrollerna, See it you must! (Längesen man kollade Star Wars nu.)
To see the world in a gain of sand and a heaven in a wildflower, hold infinity in the palm of your hand and eternity in a hour...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar